Ett typiskt symtom vid hudinflammation är rodnande, varm och kliande hud

Hudinflammation orsakas av ett flertal olika mikrober. Det kan vara fråga om bakterier, virus, svamp, jästsvamp eller mögel. Inflammation kan också orsakas av parasiter. Inflammation som orsakats av mikrober vårdas med antimikrobiska medel som dödar mikroberna. Därför rekommenderas provtagning från det inflammerade området för att fastställa vilken mikrob som orsakat inflammationen för att sedan kunna ge exakt rätt vård. Vården kan vara lokal och/eller systemisk. Med systemisk vård menas t.ex. sulfa- eller antibiotikakur som ges t.ex. oralt.

Povidone iodine, hexetidine, mikonazolnitrat och klorhexetidine är exempel på typiska syntetiska antimikrobiska ämnen som förgör ett flertal olika mikrober. Det finns både schampon och hudkrämer som innehåller dessa ämnen. Tyvärr kan de ofta orsaka hudirritation.

Ju fortare en hudinflammation upptäcks, desto bättre blir vårdresultatet. En tidigt upptäckt inflammation kan ofta skötas lokalt utan receptbelagda medel. Vården går ut på att man desinficerar, alltså tvättar, det angripna området rent från sjukdomsalstrande mikrober, samt stryker på antimikrobiska medel.

Inflammationens grad och intensitet avgör hur ofta man bör tvätta och vårda.

Slutresultatet beror på hur bra de vårdande ämnena i vårdpreparatet biter på just den mikrob som orsakat inflammationen. Ibland kan det vara fråga om en ihärdig mikrobstam på vilken de vanligaste antimikrobiska ämnena inte biter. Man bör inte avbryta vården i ett för tidigt skede då detta kan leda till att mikrobernas motståndskraft mot olika antimikrobiska ämnen ökar. Därför finns det risk att en kortvarig vård med varierande preparat förvärrar inflammationen. Undvik tjocka, feta krämer som samlar smuts på inflammationsområdet.